Känslor är drivkraften bakom nästan all informationspåverkan

Den som vill påverka oss – genom propaganda, desinformation eller mer subtil opinionsbildning – talar inte först till vårt förnuft. Han eller hon talar till våra känslor.

𝗩𝗮𝗿𝗳𝗼̈𝗿? 𝗙𝗼̈𝗿 𝗮𝘁𝘁 𝗸𝗮̈𝗻𝘀𝗹𝗼𝗿:
• Väcker vår uppmärksamhet snabbare än logik
• Förenklar beslut (vi "känner" vad som är rätt)
• Kan stänga ner vårt kritiska tänkande

I en tid av krig, kriser och AI-genererad information är känslostyrd påverkan mer aktuell än någonsin. Vi ser det i debatter om klimat, migration, energi, försvar, val, och pandemier. Och vi ser det som en del av att undergräva förtroendet för demokrati och ett lands grundläggande värderingar.

𝗩𝗮𝗻𝗹𝗶𝗴𝗮𝘀𝘁𝗲 𝗸𝗮̈𝗻𝘀𝗹𝗼𝗿𝗻𝗮 𝘀𝗼𝗺 𝗮𝗻𝘃𝗮̈𝗻𝗱𝘀 𝗶 𝗽𝗮̊𝘃𝗲𝗿𝗸𝗮𝗻:
• Rädsla – Skapar oro och behov av enkla svar
• Ilska – Leder till syndabockar och polarisering
• Skuld och skam – Kan manipulera till anpassning eller tystnad
• Förakt – Avhumaniserar motståndare
• Hopp, stolthet, gemenskap – Används också, särskilt för att bygga tillit och långsiktig lojalitet

Informationspåverkan handlar alltså inte bara om 𝘷𝘢𝘥 som sägs – utan 𝘩𝘶𝘳 𝘥𝘦𝘵 𝘧𝘢̊𝘳 𝘥𝘪𝘨 𝘢𝘵𝘵 𝘬𝘢̈𝘯𝘯𝘢. Vem tjänar på att du blir arg? Rädd? Uppgiven? Förtjust? Och vad får de känslorna dig att göra?

𝗠𝗲𝗻, 𝘃𝗮𝗱 𝗱𝗿𝗶𝘃𝗲𝗿 𝗱𝗲𝗻 𝘀𝗼𝗺 𝗽𝗮̊𝘃𝗲𝗿𝗸𝗮𝗿? 𝗞𝗮𝗻𝘀𝗸𝗲:
• Behov av kontroll över narrativet
• Vilja att förändra opinion eller skapa misstro
• Känslor av hot, maktbegär eller ideologisk övertygelse
• Avund, känsla av att blivit orättvist behandlad
• Vilja att hämnas eller att ta revansch

I dagens medielandskap är 𝗸𝗮̈𝗻𝘀𝗹𝗼𝗿 𝗲𝗻 𝘀𝗹𝗮𝗴𝘀 𝘃𝗮𝗹𝘂𝘁𝗮. Den som kan framkalla känslan, äger ofta berättelsen och narrativet.

𝗦𝗮̊, 𝘃𝗮𝗱 𝗸𝗮𝗻 𝘃𝗶 𝗴𝗼̈𝗿𝗮?
• Stanna upp när något väcker stark känsla. Varför just nu?
• Fundera: Vem gynnas av att jag reagerar så här?
• Prata om källor – men också om känslor.

Att förstå känslors roll i informationsmiljön är en del av vår beredskap – både som individer och samhälle. För oss som jobbar med kommunikation, krisberedskap eller samhällsfrågor så är denna kunskap en del av vår profession