Tre års krig i Ukraina? Snarare 33 års medveten nedbrytning.

För tre år sedan påbörjades Rysslands fullskaliga anfall mot Ukraina. Det var tänkt att bli en snabb seger men blev en långdragen motgång för Kreml. I dag står vi åter inför risken att Ryssland ska vinna genom sin oförtröttliga nedbrytning av demokratins förespråkare.

Enligt 𝗞𝗚𝗕:𝘀 𝗱𝗼𝗸𝘁𝗿𝗶𝗻 𝗳𝗼̈𝗿 "𝗶𝗱𝗲𝗼𝗹𝗼𝗴𝗶𝘀𝗸𝘁 𝘀𝗮𝗯𝗼𝘁𝗮𝗴𝗲" finns fyra tydliga steg:

𝟭) 𝗗𝗲𝗺𝗼𝗿𝗮𝗹𝗶𝘀𝗲𝗿𝗶𝗻𝗴. En etapp som tar minst 15-20 år. Målet är att förändra inflytelserika miljöers medvetande; att genom sitt agentnät och kontroll över utbildning, kyrka och massmedier skapa och fostrat minst en generation som inte längre uppfattar Ryssland som ett hot.

𝟮) 𝗗𝗲𝘀𝘁𝗮𝗯𝗶𝗹𝗶𝘀𝗲𝗿𝗶𝗻𝗴. Här krävs minst 3-5 år då agenter, sabotage- och påverkansgrupper för att få nationens viktigaste grundvalar att vackla (ekonomin, finanssystemet, försvaret, rättssystemet, polisen osv).

𝟯) 𝗞𝗿𝗶𝘀. En militär konflikt som vara mellan 2 och 6 månader med målet att skapa kaos i landet, gripa makten och installera en marionettregering.

𝟰) 𝗡𝗼𝗿𝗺𝗮𝗹𝗶𝘀𝗲𝗿𝗶𝗻𝗴. En gradvis, långsiktig omformning av landet på alla livets områden, i Kremls intresse och i dess regi, och en förlust av suveräniteten i praktiken.

Källa: Den avhoppade KGB-agenten Jurij Bezmenov. Föreläsningar och intervjuer finns på nätet.

I dag kan vi alla se hur Ryssland följt sin långsiktiga plan för att behålla makten över Ukraina. Högst sannolikt skulle "steg 3) Kris" inledas och avslutas redan 2014. Men det Ukrainska folket ville annorlunda.

När Ryssland 2013/2014 krävde att Ukrainas regering skulle avsluta sina förhandlingar med EU och istället sluta nya avtal med dem gick Kievs befolkning man ur huse i en enorm protest som döptes efter Självständighetstorget Majdan. Trots att krypskyttar som placerats ut på taken runt torget, metodiskt sköt ihjäl människor i folkmassan så skingrades inte protesterna. Det var "mänskligheten mot de omänskliga" som författaren Oksana Zabuzjko skriver i sin bok 𝘋𝘦𝘯 𝘭𝘢̈𝘯𝘨𝘴𝘵𝘢 𝘢𝘷 𝘳𝘦𝘴𝘰𝘳. - Folket blev som en enhet istället för enskilda individer som kunde fällas av en rysk kula.

I februari 2014 flydde Ukrainas dåvarande president till Ryssland. Den västvänliga oppositionen tog över ledningen av landet.

Kort därefter annekterade Ryssland Krimhalvön och delar av sydöstra Ukraina med förklaringen att den rysktalande befolkningen behövde deras skydd. För första gången sedan andra världskriget hade en europeisk stat erövrat och annekterat en del av ett annat land.

Trots motgången har Ryssland sedan 2014 fortsatt att destabilisera Ukraina, helt enligt "steg 2" i KGB:s plan. Genom sin fullskaliga attack mot landet den 24 februari 2022 inledde Ryssland ännu en gång "steg 3) Kris" för att gripa makten över Ukraina. Men Ukraina håller emot. Europa håller emot. Vad USA gör vill jag nästan inte tänka på.
Låt mänskligheten vinna över det omänskliga, ännu en gång.

Foto: SvD